111 förhärligandet af handelns, samfärdselns och industrins lika mycket som den ekonomiska frihetens välsignelser — den åskådning, som vid denna tid fördes ut i lifvet af en bland sina mest Ij-sande och mest karakteristiska gestalter, Johan August Gripenstedt.^ Den utveckling emot västeuropeiskt ekonomiskt lif som alltså satte in i midten af 1800-talet har sedan fortgått utan större afbrott, och järnvägarna ha gifvetvis under den fortsatta utvecklingen utöfvat det inflytande hvartill de så att säga vigdes vid sin tillkomst. Det är visserligen icke möjligt att med tillgängligt material statistiskt bevisa sammanhanget mellan de nya kommunikationerna och industrins koncentration, men teoretiskt är detta sammanhang tämligen uppenbart. ^ Det kan därför vara af intresse att följa utvecklingen för summan af de industrier som hela tiden redovisats i fabriksstatistiken, hvarvid emellertid siffrorna f. o. m. 1896 torde böra tagas alldeles för sig själfva på grund af den stora omstöpningen af statistiken detta år. Medeltalssiffrorna för femårsperioderna 1861/65 —1891/95^ ställa sig på följande sätt: Fabriker Arbetare Tillverkningsvärde mill. kr 1856—60 2,461 28,435 62,2 1861—65 2,465 30,016 71,7 1866—70 2,235 31,601 83,o 1871—75 2,516 52,207 143,9 1876—80 2,827 57,423 154,6 1881—85 2,916 68,627 185,6 1886—90 3,174 84,482 220,0 1891—95 4,165 117,207 316,i Sålunda växte tillverkningsvärdet med 408 %^ arbetarantalet med 312 %, men fabriksanlalet endast med 69 %^ det sista alltså endast med föga mer } Ett imponerande monument öfver den åskådning som stod fadder åt de svenska järn- vägarna äro Gripenstedts ryktbara »blomstermålningar» — två tal hållna vid plenum pleno- rum på riddarhuset den 4 och 8 juni 1857 (trjxkta i hans Tal, anföranden och uppsatser, I, 1871, men lika litet som debatterna i öfrigt intagna i de tryckta riksdagsprotokollen). Föl- jande citat torde här kunna försvara sin plats: » — — — Långt högre än dessa materiella tjänster ställer jag dem som handeln gjort och gör åt mänskligheten, i odlingens och upplys- ningens intresse. Ty, då inkräktaren blott lämnar efter sig nedbrända och blodbestänkta ruiner i eröfrade länder, och agget i besegrade hjärtan; när missionären och vetenskapsman- nen, hvilkas nit ingen kan uppskatta högre än jag, framgå blott såsom den ensliga farkosten på hafvet, hvars fåra sammanfaller det ögonblick kölen genomskurit vattenspegeln: då fram- tränger handeln som en murbräcka, hvilken nedbryter hvarje hinder, som en förvillad stats- konst eller förvillade seder uppställt mot den mänsldiga odlingens framsteg. Och jag irrar mig därför visserligen icke, då jag tror att handeln, i sin stora världsomfattande utsträckning, utgör det mäktigaste redskapet i Försynens hand till människosläktets lyftning; ja, att den är den stora och djupa fastän stilla flod, som tyst men säkert i sin famn förer vårt släktes öden fram till större odling, till högre ljus och till en allmännare människornas förbrödring. Därför säger jag än en gång: ära åt handelns stora och för mänskligheten gagnande yrke!» (a. st. I 264). ^ Jfr. Heckscher a. st. 297 f., 318. * Tagna ur Sveriges land och folk (1901) 699, utom för första perioden.