Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägnarnas betydelse för städernas utveckling - Befolkningsutvecklingen i städerna inuti landet och vid kusten 1856—1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
mycket kraftig. Vid de första järnvägarnas öppnande ägde Sverige ingen
enda stad med 100,000 invånare, ehuru Stockholm (97,952) kom denna siffra
ganska nära; nu har landet en stad på mer än 300,000 inv. och därtill en
på 150,000. 25,000—100,000 invånare ägde då endast Göteborg (29,547),
medan antalet städer med detta invånarantal nu är sex; 10,000—25,000 inv.
förekom i tre städer (Norrköping, Malmö och Karlskrona, hvarjämte Gäfle
kom siffran nära) mot sjutton för närvarande. I stället har antalet städer
med mindre än 1,000 invånare minskats med två tredjedelar, från aderton
till sex. Ett bekvämt uttryck för förhållandet mellan städernas storlek nu
och för femtio år sedan får man genom att säga, att ett invånarantal af
3,000 på den tiden ungefär motsvarade ett af 10,000 i våra dagar. Städerna
med minst 3,000 invånare voro för femtio år sedan tjugonio, medan an-
talet städer som f. n. uppnått tiotusentalet är tjugofem; och med två undan-
tag ägde alla nuvarande städer på 10,000 invånare ett invånarantal af
3,000 år 1855.
I betraktande af de verkningar som förut iakttagits hos de svenska järn-
vägarna synes det vara af intresse att jämföra utvecklingen hos städerna
inne i landet med utvecklingen hos kuststäderna. Därvid bör emellertid
Norrland genast lämnas å sido, emedan dess uppblomstring, som dragit med
sig en stark folkökning i
kuststäderna, beror af andra faktorer än järn-
vägarna. Äfven Stockholm utgör ensamt en grupp för sig och torde böra
uteslutas, emedan dess siffror alltför mycket undanskymma utvecklingen
hos de mindre städerna; och för vissa ändamål är det t. o. m. lämpligt
att se bort från alla de fyra största städerna.
Om man nu jämför folkmängden i Svealands och Götalands städer, från-
sedt Stockholm, vid tre tidpunkter med femtio års mellanrum, erhåller man
följande siffror i^
Kuststäder Städer i det inre
1805 78,814 65,407
1855 147,185 113,358
1905 479,065 322,195
Detta innebär en folkökning för:
Kuststäder Städer i det inre
% %
1806—1855 86,8 73,3
1856—1905 232,3 187,5
Som man ser är folkökningen i kuststäderna starkare redan under första
halfseklet, men detta förhållande upphör ej, utan blir tvärtom än mer ut-
prägladt under det senare halfseklet.
Detta resultat är emellertid missvisande, emedan man jämför städer i
alldeles skilda storleksklasser. Undantagas nu alla de fyra största städerna,
’
För 1855 ingår häri folkmängden (faktisk eller beräknad) för de orter, som sedermera
blifvit städer; för 1805 har intet sådant kunnat ske. Detta gör att utvecklingen under det
senare halfseklet framträder svagare
— ehuru säkert ytterst obetydligt svagare
— än den i
verkligheten varit. Göteborgs siffra 1905 innefattar Lundby, som Vi 1906 införlifvades med
staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
