- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
40

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

lade med, mest om likgiltiga saker, begära en förklaring,
men han kom sig icke för; det var alltid något
oförklarligt, som höll honom tillbaka.

Men en dag sade Änna Koniecpolsky till honom,
när de liksom af en händelse sammanträffade i en af
slottets många korridorer:

— Hör på min vän; vill du göra mig en stor tjenst.

— Ja, om jag kan, och det icke — — —

— Nej, det strider alls icke mot dina plikter,
afbröt leende den unga flickan, som på förhand viste hvad
den försigiige Anders hade att säga. Eller anser du
det kanhända stridande mot din plikt, att fly härifrån?

Anders Käck betraktade henne en stund med
förvånad uppsyn. Slutligen framstammade han:

— Fly, hur skall detta gå till. Det der begriper
jag sannerligen ej.

— Du behöfver heller ingenting begripa ännu, sade
den unga flickan, men möt mig här klockan åtta i afton.
Du kommer ju?

— Ja, så vida jag har min frihet, och —–

men hvart fanken tog hon vägen. Hon slant undan som
en ål! Genom den der dörren? A, genom golfvet eller
taket kanske! Fan vet, hvad jag skall tro. Iså’na"här
gamla nästen är det så fullt af lönngångar och falluckor,
att man knapt törs sätta foten någonstädes för att icke
komma på hufvudet ned i en källare några och tretti
alnar under jorden. Men, hvarför tusan ville hon träffa
mig? Hon talade om flykt! Jo, nog skulle jag
bra gerna vilja komma ut nr det här mögliga hålet, der
man nästan kan qväfvas af unkenheten. Undrar, hvart den
här gången leder; jag har lust att känna mig för; det
kan måhända komma mig till nytta i framtiden.

Han började sin vandring ned åt gången, till en
början med hastiga steg, så länge den var ljus, men efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free