Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
hand blef den allt mörkare, och då måste den djerfve
ryttaren sakta sina steg.
— Hela det här gamla nästet tyckes vara en plats,
särdeles lämplig för hin att spela sina konster i!
Anfäkta och regera, var det inte så när som på ett hår,
att jag stupat på näsan! Hvad nu då! Tomma luften;
ingen vägg, hur långt jag än sträcker ut armarne! Hu,
det här känns ruskigt; om jag tar ett steg till, då
störtar jag kanske ned i en brunn utan botten! Aj! Vid
alla svedda granater och skarpslipade dolkar, hvad är
det, som kilar uppåt benet! Ja, vänta du, om du rätt
så är förste adjutanten hos djeflarnes öfverste, så skall
jag låta dig känna, hvad mina svenska näfvar duga till!
Der har jag dig då ändtligen! Jaså, du bits! Och svans
har du naturligtvis! Om jag nu hade min flinta med
mig, skulle jag, — — — men det är sannt, du är van
vid eld och svafvel! Anamma, der kommer en till! Hut,
kanalje, hvad har du med min näsa att göra!
Sakram — — —
Den tappre ryttaren hade, såsom läsaren väl gissar,
kommit in i den del af slottet, som var obebodd och som
i följd deraf öfversvämmades af väldiga skaror af råttor.
Vid kampen mot dessa fyrfotingar råkade han snafva mot
något, som låg på golfvet, och der låg nu å sin sida
den tappre hjelten raklång utsträckt bland de åt alla
sidor i förskräckelsen flyende råttorna. Det dröjde en
god stund, innan han kunde stiga upp; råttorna voro då
totalt försvunna; kämpens fall och den skräll, som
dervid uppkom i denna annars tysta del af borgen, hade
fullkomligt jagat dem på flykten.
Ändtligen reste sig Anders Käck stönande upp från
sin obehagliga ställning och kände efter på sin kropp,
enkannerligen näsan, om icke någon "småfan", som han
kallade sina plågoandar, glömt sig qvar. Men när så
icke var förhållandet, tog ban sig en längre funderare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
