- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
61

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6l

han vid Johan Saphieas sida stod på stora trappan ocb
betraktade, huru polackarne för att göra inträngandet för
fienden så mycket svårare bygde en kompakt snövall
framför portöppningen och gång efter annan öfvergöto
den med vatten, hvilket strax frös till. Han försökte
visserligen att se obesvärad ut, men det ville icke
lyckas riktigt. Johan Saphiea, som väl märkte denna
sinnesstämning, sade efter en stund, liksom för att ingifva den
gamle mod:

— Var vid godt mod, min bäste frände. Tro mig,
på den der isvallen skola de svenska hästarne^ hoptals
slinta, och det skall blifva oss en lätt sak att sedan
nedgöra männen.

— Ba, inföll grefve Stefan och kunde icke mot sin
vilja underlåta att kasta en halft medlidsam, halft
föraktlig blick på så väl talaren som vallen, ni tyckes icke
känna till de svenska ryttarne, ni, allrahelst om
kungen, såsom det säges, anför dem. De skola alla utan
krus med Karl den tolfte i spetsen rida öfver er beprisade
isvall, alldeles som om det blott gälde en helt vanlig
jagt öfver stock och sten. Det der hindret tjenar då
till rakt ingenting.

— Ni har då icke så stort förtroende till mina
qvartianers tapperhet, att ni tilltror dem kunna afslå ett
par stormningar, sade Johsn Saphiea missnöjd.

— Sanningen att säga så har jag det icke, inföll
grefve Stefan. Det är ju blott nyutskrifvet manskap, och
största delen har knapt ännu luktat krutrök på allvar.
Ställningen är svår min bäste öfverste, men jag litar dock
på eder tapperhet och trohet, och — — —

— Men, afbröt Saphiea och slog sig hårdt för
pannan, den svenske ryttaren, som på en sondotters förbön
fick behålla sin frihet, och som till tack derför nu sökte
att bortföra henne, hvar är han ? Det var en dumhet att
låta honom gå fri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free