Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
— Ja, hvar är han, mumlade grefve Stefan,
verkligt öfverraskad af frågan. Han var ju här nyss.
— Ja, men han försvann i gången der?
— Gången der?
— Ja, i den gången, som leder ned till den
obebodda delen af borgen, der onda andar grassera, såsom
det påstås.
— Jaså der! Ja, då är han åtminstone i säkerhet.
— Hur så!
— Ni påstår ju, att onda andar grassera der, sade
gamle grefven gäckande, och jag förmodar, att de icke
släppa ett byte så lätt ifrån sig, helst som det är
kätterskt.
Johan Saphiea förstod hånet och svarade:
— Skämt åsido, min frände. Saken är allvarsam.
Hvart leder den der gången?
— Ja, sannerligen jag det vet. På öfver tjugu
år har ingen vågat beträda den.
— Och svensken, han har vågat det, han, utbrast
öfversten och stampade harmfullt i stentrappan.
Sannolikt är, att han förut undersökt belägenheten, och hvem
vet, om han icke äfven funnit en utgång, som–-
—-En utgång, hvart då! kunde icke gamle
Koniecpolsky afhålla sig från att utropa.
•—• Till det fria naturligtvis, ljöd Saphieas svar.
Och finnes der en utgång, så — — —
— Så, — ni tiger; svara, skrek grefve Stefan orolig.
— Så hvad hindrar svenskarne från att intränga
den vägen med den der ryttaren till vägvisare. Man har
sagt, att kung Karl älskar ingenting så högt som faror
och äfventyr, ju svårare, desto bättre.
— Ni har rätt, frände, utbrast grefve Stefan. Låt
oss genast skicka dit några handfasta soldater, för att
wndersöka terrängen. Jag vill sjelf gå i spetsen för dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
