- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
63

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

och skall för bättre framgångs skull medtaga pater
Ambrosius med vigvatten och rosenkransen.

— Å, prat, inföll Johan Saphiea vresigt, hvad
hjelper det mot svenskarnes skarpa värjor. Hör hit,
ropade ban åt en officer, som gick förbi, tag tjugu af de
bästa soldaterna och postera er vid början af den der
gången. Håll skjutgevären laddade och i ordning och
sab-larne dragna, och om någon obehörig, som ej gifver rätt
lösen, synes, så hugg eller skjut ner honom. Så skola
vi taga saken, fortfor han vänd till gamle Koniecpolsky.
Att skicka in folk för undersökning skulle vara ett rent
vanvett, ty antagligen komma de aldrig mera tillbaka.
Som jag gjort, är allt det bästa, och jag tror, att vi nu
i lugn kunna invänta svenskens angrepp. Kom frände,
så besöka vi eder sondotter, jag har lust att ännu en
gång tala vid min vackra fränka; kanske att hon i sista
stunden ändrar mening.

Grefve Stefan svarade ingenting-; han endast
skakade misstroget på hufvudet, men följde det oaktadt under
djup tystnad den förälskade qvartianöfversten upp till
jungfruburen.

Vid deras inträde satt Anna nedsjunken i en af de
stora länstolarne, under det den vördige pater
Ambrosius med bekymrad uppsyn sakta rörde sig fram och
tillbaka i den lilla kammaren.

— Hon är förlorad, suckade patern, då han
varseblef gamle grefven, djefvulen hafver så fått makt med
hennes unga hjerta, att hon icke vill höra talas om
något annat än den kätterske svensken, som var här och
förbryllade hennes hjerna med sitt infama snack. Och
oaktadt jag ytterligare välsignat vigvattnet och bestänkt
den arma dermed, så vill den elake afgrundsfursten
ändå icke släppa sitt rof. Jag har anropat alla helgon
som jag känner till, men det — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free