Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
— Är ni galen, sade kaptenen, kungen skall bli
missnöjd öfver afbrottet. Vänta till dess ban kallar er.
A nu förstår jag, hvad kungen talade med Anders Käck
om, och nu förstår jag också hans sneda blickar.
— Men, det gör icke jag, svarade Hjalmar, glad
{ifver att se den älskade oskadd och på samma gång
stött på kaptenen, som höll honom tillbaka.
— Vänta, vänta, det torde icke dröja länge, förrän
vi komma att begripa alltsamman, sade kapten Kruuse,
under det ban alltjämt fasthöll sitt tag om fänrikens arm.
Sedan den första tårefloden var öfver, reste sig den
unga flickan upp och såg sig omkring bland den samling
officerare, som fans i salen. Hennes blickar halkade
likgiltigt förbi kungen sjelf, som ändock stod henne närmast.
— Farfar, sade hon slutligen, och hennes stämma
darrade lindrigt, man har sagt, att den svenske kungen
vill straffa dig, derför att du försvarar ditt fosterland,
•men jag tror icke, att Karl den tolfte kan vara så
orättvis. Jag har hört alldeles motsatsen om honom. Ni,
min herre, fortfor hon och vände sig till kungen sjelf,
i den tanken att han var en af hans närmaste, vill ni
icke föra mig till kung Karl, att jag måtte – — —
— Mitt barn, hviskade gamle grefven icke utan
ansträngning, min Anna, den man du nu vänder dig till,
är Sveriges konung.
Anna Koniecpolsky kunde icke tillbakahålla ett rop
af ytterlig förvåning. Denne smärte yngling i den
grofva blå rocken, sammanhållen ^f det breda läderbältet,
han . som först ledsagat henne in, han var den hjelte, som
Kyssland och Polen darrade för, och som Europa redan
talade om med stigande beundran ! Hon föste stillatigande
^ina mörka blixtrande ögon på monarkens anlete, och hvad
hon der såg måste hafva bestämdt henne till det steg hon
tig. Innan kung Karl fick tid att hindra det-, låg hon
framför hans fötter, och från hennes läppar hördes blott dessa ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
