- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
90

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

— Nåd för farfar!

— Stig upp min fröken, sade kung Karl och räckte
Anna ånyo handen. På ett vilkor skall allt vara glömt.
Fänrik Stålros, stig fram!

När Anna fick se ynglingen, rodnade hon som en
ros, men bemästrade dock sin djupa rörelse. Grefve
Stefan spratt till, som om en orm stungit honom, han
började att dunkelt begripa, hvad som komma skulle.
Johan Saphiea var ej närvarande, ty han hade måst
intaga sängen, annars hade han utan tvifvel stält till ett
våldsamt uppträde.

Kung Karl sade:

— Glömska af det förflutna och vänskap för den
kommande tiden gifves eder, grefve Stefan Koniecpolsky
endast, — kungen lade tonvigt på detta ord — på det vilkor,
att ni gifver edert tillstånd till fänrik Stålros förening
med eder sondotter. Detta är mitt sista kungliga ord.

Med dessa ord drog sig kung Karl tillbaka. En
lång och pinsam tystnad uppstod. De unga hade fattat
hvarandras händer och knäböjde framför den gamle;
kapten Kruuse förmådde knapt dölja sin vrede der
lian stod dold bakom de tunga fönstergardinerna, och till
och med Anders Käck såg ut, som om han ämnade klösa
ögonen ur gamle grefven, ifall han skulle säga nej.

Men Stefan Koniecpolsky såg allt för väl, att han
icke kunde komma undan. Dessutom kände han
tillräckligt kung Karls oböjlighet att ändra ett en gång fattadt
beslut. En tung suck ^lndslapp hans bröst, då han
ändtligen sade:

— Må det ske som ers majestät vill.

Taflan förändrades som genom ett trollslag; de båda
älskande famnades af gamle grefvens darrande armar.
Kung Karls mulna ansigte blef ljuet, kapten Kruuse
hvarken svor eller bet sig längre i naglarne, utan började
att trumma en festmarsch på den isiga fönsterrutan, An-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free