Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——— 4 fd
På Karl Johans gata var det bäst om förmid-
dagarne. Man kunde komma oskadd ända upp
till stortingsbyggnaden. Men öfver Eidsvolds-
: platsen och uppemot slottet hade solen samlat sina
bästa krafter.
De unga träden hängde med bladen, som voro
ludna af grått dam: pyramidpopplarne stodo kapp-
raka och sneglade efter sina skuggor. Och men-
niskorna smögo sig från buske till buske som
fåglar, medan fåglarne sutto stilla innerst vid stam-
marne och plirade i solen eller togo mullbad i de
förtorkade blomsterrabatterna.
Med uppspända paraplyn, hatten i handen
och näsduken hängande som en våt trasa stretade
några olyckliga herrar sig uppför slottsbacken.
Vid universitetsuret stod en vissnad grupp af årets
studenter och svettades latin. Ned ifrån Univer-
sitetsgatan kom helt oväntadt en liten vindpust,
virflade upp ett skydrag sand i luften och för-
delade det öfver torget, medan vattnet från vatten-
kärrorna lade sig som ett varf af gråa perlor öfver
det täta, varma dammet på gatan.
Det skar en i ögonen att se mot slottet, som
låg midt i solen med nedrullade gardiner. Fram-
för satt Karl Johan på sin bronshäst; han höll
hatten i handen för att svala sig. Men öfver
staden låg luften och dallrade som öfver ett
brandställe. Röken från skorstenarne hade sam- .
lat sig i ett brunt molnlager lågt nere, och i
öster började åskvädret stiga upp i hvitgula, sam-
manhängande bubblor som röken från väldiga
kanoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
