Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
De stota, solida stenhusen, beräknade för en
sibirisk vinter, voro upphettade som ugnar. På
de trånga gårdarne, der man måste ligga på rygg
för att kunna se himlen, hade hettan trängt ned
i förtätad form. Derifrån pinade den sig in ge-
nom bakdörrar och köksfönster, släpade sig upp-
för trappor och mötte den stekande solen, som
kom från gatsidan, från husets hela upphettade
fagad och de många fönstren. Från vinden till
källaren fans icke ett svalt ställe utom i isskåpen;
den- långvariga hettan hade satt sig så fast i de
murade väggarne, att till och med nätterna voro
outhärdliga.
Luften var qväfvande tjock, och allt, som
hade tendens till att lukta illa, begagnade tillfället
för. att nktigt stinka, sa att det stod ickertill i
hela staden att få en ordentlig munfull luft.
»Ju längre norrut man kommer, desto värre
är hettan,» sade notarien Mortensen och tog af
sig sin löskrage, han satt i skjortärmarne och med
uppknäpt väst.
Den unge extraordinarien Hiorth, som satt
och klistrade papperspåsar i ett eller annat de-
partementalt ändamål, vände sig om förargad.
Ty Mortensen var verkligen oaptitlig, der han
satt tjock och svettig i sin gulflammiga skjorta.
Men extraordinarien vågade ej säga någonting;
han var nykommen 1 departementet och Morten-
sen vär imponerande.
Alla fönster i den stora departementsbygg-
naden stodo öppna, dörrarne mellan rummen och
ut till korridorerna likaså. Notarierna gingo på
besök till hvarandra och klagade öfver värmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
