Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin frimodiga ton gentemot de förnäma; han
stod liksom midt emellan.
Lauritz Boldemann Seehus var son till en för-
supen tullvaktmästare i Flekkefjord. I sin ungdom
hade han farit till sjös, men då han började bli
gammal, köpte han en liten del af Krydsviggår-
den, byggde sig ett hus, hvarifrån han när som
helst kunde se sjön, och utnämndes sedan till lots-
ålderman. :
Seehus kunde väl vara inemot sextio år. Han
lefde ogift, halft skeppare, halft bonde. Hos sina
förmän stod han just icke öfverdrifvet väl. Amt-
man Hiorth ansåg honom till och med som en
farlig person, som trots sin officiella ställning blott
föga skilde sig från en vanlig bonde, hvarigenom
lätteligen folkets fäderneärfda vördnad för embets-
mannaståndet kunde försvagas.
Emellertid skötte Seehus sina åligganden och
åtnjöt bland bönderna ett visst anseende, så att
det var föga utsigt att bli af med honom. Sjelf
hade han intet medvetande om, att det var någon
vank med honom. Den frimodiga tonen hade han
behållit från sjön, och när amtmannen endast be-
värdigade honom med två fingrar och en kall blick,
tänkte Seehus i naiv beundran, att amtman Hiorth
var ändå en tusan så fin karl.
Aldermannens närmaste granne var Njzedel
Vatnemo. Denne var egentligen en främmande vid
kusten. Han var ifrån en fjällgård långt inåt landet.
Men sedan gården i många år hade varit hem-
sökt af stenras, kom det en vår ett skred, som
gjorde sin sak så grundligt, att Njaedel blef stå-
ende i bara skjortan på en bergsknall, medan husen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
