Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
sitt arbete. Med sammanbitna tänder och rynkade
ögonbryn knogade han med spade och jernspett,
ref och slet och hackade, så att jorden rök om
honom; och när han träffade på en envis sten,
som inte ville låta vända sig, kastade han sig öf-
ver honom med sina jättekrafter, brummande som
en retad björn.
Men när det blef matdags eller det var för
mörkt, steg han upp ur sitt dike och riste sina
nedsmutsade träskor. Han satte jernspettet i jor-
den och såg sig om, hvad han hade uträttat. Och
om han tyckte, att han gjort rätt för sig; for han
med näfven i håret, så att det stod rakt ut, och
smålog godmodigt mot sig sjelf.
Inne hos qvinfolken var han spak som ett
lam; han krökte på nacken och rörde sig för-
sigtigt, som om han var rädd för att lyfta taket
af stugan, om han rätade ut sina väldiga lemmar. —
Medan tingspersonalen spisade middag inne
hos länsmannen, började det regna. Himlen sänkte
sig ännu lägre, och regnet föll tätt och jämt som
det brukar, då det ämnar hålla på länge.
Somliga kröpo in i hus och skjul, men de flesta
stodo qvar och läto det regna. Då och då lutade
de sig framåt, så att det föll en sqvätt vatten från
hattbrättena, men eljest voro de så vana vid väta,
att de icke brydde sig mycket om det; regnet sög
sig igenom vadmalen och dröp från tröjkanten i
ljusblåa droppar. |
Det var ingen otålighet bland folket, som
väntade; ty alla visste, att en tingsmiddag är nå-
säkring, som måste ha sin tid.
Arbetare,
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
