Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=S 122 EN
förstå huru mycket han höll af henne, och så ville
han be henne — ja, just det ville han — han ville
be henne tänka på honom, medan han var borta.
Detta var en god idé, tyckte han; det kunde
läggas in mycket i de orden; och doktorn gick
och öfvade sig, i det han böjde och förändrade
denna fras: »>om ni ville» — eller: »om ni ville
vara så snäll —> eller: >»ack om jag visste, att ni
ville vara så snäll och tänka litet på mig» — skulle
han säga »litet> eller skulle han våga säga »myc-
ket»? — eller »ofta»?
Och ännu någonting mera måste han säga.
Han ville varna henne för Alfred. Det var egent-
ligen det han var mest orolig för: att lemna henne
ensam med Alfred. Han kände, ja, han beundrade
nästan broderns skicklighet, och han förestälde sig
huru lätt en oerfaren flicka som Kristine kunde
låta förtrolla sig af hans belefvade, älskvärda sätt.
Men Alfred var ej att lita på, det visste han;
det var hans pligt, rent af hans pet att ge Kri-
stine en varning.
Men det var så svårt att få ett passande till-
fälle. Mångfaldiga gånger under de sista dagarne
före afresan gick han förbi fönstren eller genom
portgången, utan att våga sig utför de två tre
trappstegen. Två-gånger mötte han henne, men
då fick han en sådan tyngd öfver bröstet, att han
var glad åt att slippa förbi. Icke heller såg hon
så ut, att han fick möd.
På detta sätt gick det ända till den dag, då
han skulle fara. Nu måste det alltså ske; men
ännu en gång sköt han upp det i portgången; han
ville först säga farväl der uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
