Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR ARR Re a Aa
— 130 —
Vid alla jernvägsstationer och på ängbåtarne
på de stora insjöarne stodo kistor uppstaplade med
tydliga, målade adresser och namn, norska och
engelska om hvartannat. Det var en prägel af ett
väl öfvervägdt, långsamt mognadt beslut öfver allt
detta: det knappa, solida bagaget, de nya, starka
kläderna, inga onyttiga, sentimentala småsaker i
händerna — endast barnen; men de höllos också
fast med ett trovärdigt tag, som man kunde se ej
skulle släppa, förr än de väl voro öfver i den nya
verlden.
Men ingen glädje, knappast nog hvad man
kunde kalla hopp, stod att läsa i dessa ansigten;
blott ett fast, dystert beslut, och en tung smärta
låg på bottnen af alla dessa ögon, som gräto eller
icke förmådde gråta.
Der Stadtrath Schultze aus Berlin undrade
mycket öfver detta. Att man emigrerade ifrån
Tyskland, kunde han mycket väl förstå; der hade
man krigstjenst, militärregering, socialism, Bismarck
och allt slags elände. Men här! i detta sköna,
fredliga land med” sin välbekanta fria författning,
hvad kunde det väl här vara för fel?
Och sjelfva landet tycktes fråga: hvad är det
för fel? medan solen kom backarne att le så ljusgrönt
och vänligt, elfven brummade förbi så förnöjd och
den lockande doften af granar med friska unga
barr kom från skogen.
På perrongen stodo slägtingar och bekanta
och gräto, derför att de reste -— alla gräto — ända
ned till den fattige backstusittaren, som grät för
att han ej hade råd att vara med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
