Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FENA EE EE ST RE Fa ee SPARAR RA ST
NEN 137 a
Och då tåget brusade ned igenom dalen, sågo
de ut genom fönstren. Och de visste, att skönare : |
land finnes icke på jorden, ingenstädes lyser solen |
så, ingenstädes är det sådan doft, sådant jubel i |
luften, ingenstädes gal göken så som hemma.
Och upp till ögonen stego de heta tårarne,
och det snyftades högt i kupeerna; de glömde
hvarför de sutto der, och från öga till öga gled
hjälplöst den frågan: hvad är det för fel? Hvad
är det för fel?
Emellertid skred våren framåt med klingande
sång, slagsmål och kärleksintriger — ända ifrån de
små tordyflarne, som höllo älskogslek i gräset, och
till björnarne, som slogos inne i skogarne, så att
blodet flöt.
Visserligen åto de stora upp de små som all
tid, det kan icke nekas, men det var ändå mera
då det så föll sig, halft i godo. Ingen behöfde
mycket mat; när man är förälskad, har man annat
att tänka på. Lifvets strid tar sig helt annorlunda
ut frampå sommaren och hösten, när man skall
släpa hem födan till hustrun och en hop hungriga
ungar.
Våren lade ett skimmer af ridderlighet öfver
det brutala sträfvandet för födan, och hanarne an-
strängde sig att utveckla sin älskvärdhet, medan
honorna njöto sin korta triumf och gjorde sig rara.
I skog och mark ljöd smältande längtan, hopp-
lös klagan och jublande lycka; och många små
hjertan brusto i stilla förtviflan, och många små
oordningar gingo för sig under det täta löfvet och
i de ensamma fjällen, och mången liten strid ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
