Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 (17)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PR ERS SO
— 185 —
«Med två tomma händer,» svarade Njzedel
hopplöst.
»Med "sådana näfvar som dina kan du resa
långt,» svarade åldermannen, »jag för min del har
god lust. Det jag eger är insatt hos en säker
karl och huset är såldt i en handvändning. Kom,
Njedely> kär Jha: veiingenting mer att göra... Jag
betalar för dig, tills du kan börja förtjena någon-
ting. Och för resten — der ute har du ju en pojke
— och ett slags hustru också, om du vill; kom!»
Njedel hade stannat och stod och stirrade utåt.
Häruppifrån såg det smått ut, det han hade
uträttat under dessa år. Han följde stenmurarne
omkring sina åkrar; han kände igen hvarje sten,
som låg der, och han mindes arbete efter arbete,
som han hade knogat med.
Derefter såg han ut öfver landet och den half-
färdiga grafven; och hans sinne blef allt bittrare,
medan han tänkte på alla sina planer från först
han kom hit. Så mindes han också den långa
Ane och den lyckliga tid, då Kristine var hemma
och allt gick bra. Utöfver sanden med den blan-
kande kransen af bränningar gick hans blick.
Hafvet låg grått och hopplöst framför honom,
stängande med tjocka mistvallar för tanken, som
ville vesterut.
Och liksom den tunga regnluften blef tätare,
allt eftersom stormen gaf sig, så sänkte det sig
modlöshet öfver honom efter den häftiga uppbrus-
ning, hvarunder han hade sålt gården och gått
ifrån alltsamman.
Men i all sin sorg öfver Kristine, öfver sig
sjelf och sitt förspilda lif, i all den beklämning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
