Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 (17)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-= 180 —
som tyngde honom, var det som om det kom en
liten remna vid åldermannens sista ord. Midt i
det mörka, tröstlösa gråa, som han stod och stir-
rade in i, skymtade han liksom en lysande punkt;
och strålar kommo och samlade sig på den, tills
den lyste, och han såg, att det var ett barnahuf-
vud — en liten hvit nacke med rödt, lockigt hår.
Han drog ett djupt andetag och såg sig för-
undrad omkring. Det hade han aldrig tänkt på;
det fans ännu någonting att knyta ett hopp vid.
» Kommer du med?» frågade åldermannen ännu
en gång.
»Ja,» svarade Njedel och rätade upp sig helt
och hållet, »men först vill jag in till Kristiania
och se Kristine och få reda på målet!»
» Åh nej, kan det inte få vara slut med det
der målet -—>
»Jag vill bara, de ska’ säga, att jag hade rätt,»
svarade Nj&edel och det lyste till i hans ögon.
»Jaja,» svarade åldermannen fogligt, »det går
väl emigrantfartyg derifrån också nu på våren.»
I sitt sinne tänkte åldermannen, att egentligen
- var det inte. alls så galet att komma till Kristiama:
Först för Kristines skull, men dessutom hade
han ett hemligt hopp att der inne i hufvudstaden
skulle det väl slutligen lyckas honom att få tag i
den, som stod öfver alla länsmän, rotmästare och
kaptener. Det skulle då vara roligt att veta, om
det i Norges land och rike gick an att låta en väg
ligga i sådant skick som den der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
