Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SER far SE 2 ga 3 ch mr a FRAS
= 06 =
Anders Mo var ej mera full än att han märkte
hvem det var.
»Ja, doktorn är en snäll herre,» började han i
sin ödmjuka ton, »en riktigt snäll herre, det säger
Kristine också -—>
Men då han nämnde hennes namn och på
samma gång ville lägga sitt ansigte i de gudsnåd-
liga rynkorna, blef Johan så utom sig, att han
grep honom i axlarne och skakade honom.
»Hon är död!» ropade han genom tänderna,
»och det är du som har dödat hennel!>
Mo skyndade sig in och satte i nyckeln på
insidan för att låsa porten efter sig; han skakade
på hufvudet och mumlade, hufvudyr som han var:
» Jaså, stackars Kristine! Är hon död? Hvem skulle
ha kunnat tro det — hvarken statsrådet eller frun.»
» Blanda inte in min fars namn i ert brott!»
ropade Johan och satte foten mot porten.
Det gick en glimt öfver det halfrusiga ansig-
tet” "Gubben sköt försigtigt igen porten, så att
det blott var en smal springa öppen. Gasskenet föll
på det bleka ansigtet med de långa, falska, leende
vecken vid munnen och det silfverhvita håret bakom
öronen, och med tydlig, halfhög röst sade han:
» Både statsrådet och frun visste det; men de ville
att jag skulle ha henne för att du inte skulle få
hennel» — och med en obeskriflig ondskefull gri-
mas räckte han ut tungan, i det han hastigt slog
igen porten och vred om nyckeln två gånger.
Johan Bennechen hade raglat tillbaka mot
gasstolpen; en lång stund stod han som förlamad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
