Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–
» Nånå, Njedel, det kanske var det bästa som
kunde hända henne,» sade åldermannen lugnande,
»kom låt oss gå igen.»
»Jag vill se henne,» svarade Njedel och gick
framåt.
De kommo till andra dörren, som stod half-
öppen; röster hördes derinne. Aldermannen sköt
upp dörren och de inträdde.
Ända framme vid fönstret stodo några unga
herrar och lutade sig öfver någonting hvitt, som
låg på ett bord. En liten gråhårig man i skjort-
ärmarne stod djupt framåtlutad och mellan två af
herrarne stack en hvit naken fot fram.
»Jag har aldrig sett det gå så fort,» sade
doktor Rohde till professorn. Den gamle cynikern
hade ej kunnat låta bli att invitera professorn vid
detta intressanta fall. Johan Bennechen hade ut-
tryckligen förbjudit, att liket fick föras till uni-
versitetet.
»Men hennes man, som ådrog henne smittan,
hur går det med honom?» frågade professorn.
» Sjukdomen slår in på honom; hans hjärna
upplöses. Hvad vill ni?» frågade doktorn plötsligt,
då han upptäckte de båda männen vid dörren.
»Det är hennes far, som vill se henne,» sva-
rade åldermannen.
» Åh nej, nej, kära vän, det ska’ ni inte göra,»
sade doktorn afböjande, »det är sannerligen ingen-
ting att se på.»
Men Nj&del gick rakt fram till bordet; de unga
herrarne veko undan, och professorn reste sig med
alla fingrarne utspärrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
