Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett lakan kastades vårdslöst öfver henne, och
efter som det föll ihop, såg man de framstående höft-
benen, hela denna stora, starka qvinnokropp så
eländig och förtorkad, att den ej var annat än skinn
och ben. Det stora röda håret låg i en oredig
massa nedöfver pannan. Näsan var alldeles infal-
len, och huden hade vidriga röda och gröngula
fläckar.
»Det är inte hon,» hviskade åldermannen och
grep Njedel i armen.
Men då gick fadern fram, strök upp håret och
lade sitt finger på det stora ärret hon hade vid
tinningen.
»Kom, låt oss gå, Njedel.>
Åldermannen var likblek. Njedel såg sig
omkring, och då han fick det intrycket att alla
dessa fina herrar hyste deltagande för hans dotter,
började han ta dem i hand en i sender. Men då
han kom till professorn, gick denne ett steg till-
baka: »Nej, nej, min vän, jag kan inte ta er i
hand.»
Då först upptäckte Njae&del den blanka knifven
och fingrarne, som voro utspärrade. Det for en
rysning genom honom, och han gick ut med ål
dermannen.
Då de åter stodo på gatan, betraktade ålder-
mannen forskande Njedels ansigte, ty han lade
märke till, att Njedel gick med sammanbitna tän-
der och knutna näfvar.
» Det här skall Anders stå till svars för,» mum-
lade Njedel,
» Åh nej, invände åldermannen ängsligt, »låt
Anders vara der han är. Nu resa vi ju ifrån allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
