Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl var han modlös. Tusen minnen spände
in små klor i honom, som det gjorde ondt att rycka
ut. Han väntade sig sannerligen ingenting stort
på andra sidan hafvet.
De trofasta vännerna nere i försalongen sleto
sig ändtligen lösa och stälde upp sig på käen för
att sjunga. Men det visade sig, att de voro all-
deles för rörda, hvarför de i all tysthet vandrade
uppåt staden. Och det blef stilla på ångbåten och
stilla i staden, medan man hörde tunga pustar
från maskinen, som när en jätte börjar vakna.
Johan Bennechen såg på sitt ur. Klockan var
half ett. Regnmolnen drogo sig allt mera tillsam-
man. ’ Han såg sig ännu en gång omkring föratt
samla hela sitt förflutna i den sköna, fridfulla bil:
den af vårnatten, innan han gick till hvila.
Då hörde han en vagn närma sig utefter ham-
nen, den rullade förbi gaslyktan och stannade midt
framför den engelska ångbåten. ; En herre! vid
kappa och trekantig hatt steg ur och sade några
ord till kusken. Ett ögonblick. derefter hörde
Johan en röst, som han tyckte sig känna igen,
fråga stewarten der nere efter doktor Bennechen.
»Här — vill någon tala vid mig?» ropade
Johan ned från halfdäck.
Den främmande steg uppför den lilla spiral-
trappan, och doktorn kände igen kammarherre
Georg Delphin.
»God afton, doktor! Ni tror visst, att jag är
drucken; det är jag för resten också. Jag har
fallit i onåd, och derför har jag döfvat min smärta.
Har er syster hunnit om bord?»
»Ja, hon sofver redan, hoppas jag.»
Arbetare; IT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
