Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ser du, kan hända, med ånger tillbaka
På dalarnas lugn, sen du gick att försaka,
För stormiga höjder, ditt fädeme-tjåll.
Din bana blef slipprig, hvem delade vådan?
Du sökte en famn, och hvem räckte en sådan
Att stöda ditt hufvud vid leihadens qväll ?
Hvad gäldar så ofta det vågade steget
Till menniskors bifall? Förlust af ditt eget;
Se der är ditt vilkor, och der är ditt val.
Du klagar: Skall sällheten evigt mig gäcka?
Hon skall — tills du drager dig, krypande snäcka jj
Tillbaka inom ditt föraktade skal.
Hon fins, och om ryggen åt flärden du vänder;
Så står der framför dig, med famnande händer,’
Den husliga dygden, och säger: ®Blif sålll
<cÅn mina behag icke tiden förödde;
t(Ån äger jag qvar af de blommor, jag strödde
<(I forntidens patriarkaliska tjåU.B
Kom, följ mig till hyddan, som, skuggad af lindar,’
Står hälsad af bygdens uppfriskande vindar,
Och speglar sitt tak i den slingrande ånt
Se der, huru skild ifrån fafångans glitter,
Och skild från behofvet, i skuggan han sitter}
Naturens och sällhetens förstfödde son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
