Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tappre sig slet irån den sköna i gråt,
Och drog till de heliga landen;
Men knappt årets tider följt solhvarfvet åt,
Så kom £n Baron, uti lysande ståt,
Och tillböd åt Imögine handen.
)
Hans skånker, hans guld, hans förledande skick
Snart kommo dess eder att vackla..
r-Han störde dess hjerna,, han tjuste ¿less blick,
Dess flygtiga hjerta i snaran han fick, ’
Och snart tåndes bröllopets fackla, v
Och nu hade Presten vålsignat vårt par.
Ren dracks ur det guldprydda hornet,’
Och bordet sitt öfverflöd svigtande bar,
Och löjen och skåmt gåfvo lif åt en hvar,
Når — tolfslaget dånar från tornet.
Då, hos Imogine, först med håpnad blef spordx *
En fremmande sitta obuden.
Orörlig han salt, utan lif, utan ord;
Hans ögon ej våndes kring gåster och bord,
Han hade dem spånda på bruden.
Hans hjelmltatt var sluten, gigantisk lians längd,
Hans rustning var svartgrå, som jorden.
All fröjd, vid hans syn, är ur högtiden trångd,
Och blå brinner, lågan från lampornas mångd,
Och hundarna fly under borden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
