Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med tystnad ooh rysniilg en hvar honom ser.
Af skräck sitta gästerna stela.
Till slut sade bruden med båfvan: (<Jag
ber.-<(Fäll, tappre herr Riddare, Stormhatten ner,
«Och värdes välfågnaden dela!»
Hon tystnar, och Riddarn, som bruden befallt,
Låt hjelmen frän hufvudet falla.
Men Gud! hvilken syn! hvad förfärlig gestalt!
Hvad ord målä häjpnan, som rår Öfver allt —
En dödskalle visas för alla!
Och opp sprungo alla n*ed skråckiulla rop,
Och fasa och vämjelse kände.
Af rysliga maskar en slingrande hop
Kröp ut och kröp in, genom tinningens grop,
När spöket till bruden sig vände:
<(Se opp! känn Alonzo!w var vålnadens ljud, .
<(Förråderska! mins dina eder!
Ditt högmod, din falskhet, dem straffar nu Gud!
Min vålnad hos dig, i din brudliga skrud,
Nu sitter och fordrar tillbaka sin brud,
Och rycker i grafven dig neder. w
Sin arm kring den häpna nu lindade han;
Förgäfvés dess jemmer man hörde.
Och fort, med sitt rof, genom jorden försvann.
Ej någonsin åter man Imogine fann,
Ej spöket, som henne bortförde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
