Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der lefde en Herre i sus och dus:
Von Falkenstein, såger min saga.
Åt slottet såg jungfrun beständigt på sned,
Beständigt slog hjertat, når ungherren re«l
I lysande rustning att jaga.
På silkeslent papper till henne han skref,
Omrandadt med gyllene kanter,
Han sände, infattad i perlor och guld,
Sin bild uti hjertform, så nyter och huld,
Derjemte en ring med demanter.
<(Rosette! låt dem komma och rida och gå,
Haf mod att ge korgen åt alla.
Långt högre är lotten, som dig är beskård.
Dig tror jag den ståtliga Riddare vård,
Som bönder och gods kan befalla.,)
eJag önskade gerna med dig ett par ord
I hemlig förtrolighet språka.
Jag våntar få höra mitt öde af dig:
Kom — frukta för intet, förtro dig åt mig;
Kom, låt mig i afton dig råka.»
®I afton, vid midnatt, hör vaktelens sång,
I hvetåkern, nedan om hagen.
Når nåktergalhaneri då lockar sin brud
Med kårlekens ömma, förtrollande ljud,
Kom, låt mig ej bliiva bedragen!„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
