Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att kalla till mitt sköt, från fåfängt sökta spår,
Min make och mitt barn, dem jag ej återfår;
Mitt hjerta blifvit tomt, - tomt som min öde boning,
Och mig förlusten ger ej en minuts försköning.
Hvi öfvergaf han mig? - Deltagande, hans själ
Bar hålften af mitt qval, och hålften af mitt väl. ~
Ack! ja! jag kånner det, - nu bår jag det allena.
Ej mina tårar mer jag fSr med hans förena.
Olyckliga! du dör. - Vid lifvets sökta gråns
Ditt- öfverblifna stoft skall skingras från en våns!
G AU lj.
För glädjen att en gång ej meta se dig lida,
Din vån, af hoppet ledd, slet sig ifrån din sida;
Han ville se din själ befrias från det tvång,
Som hopp och tvifvelsmål der nära på en gång.
Hvar morgon Oscars blick till folkets helsning vaknat,
Han stridens föremål och segerns värde saknat,
Han saknade Dermid, för hvilkens råddning han
Sin våns förföljare, Cairbar, öfvervann.
Han såg i tankans verld hans undangömda öden £
Ån mörker öfver dem, och än i mörkret döden;
Ån huru vådligt stångd från sina kåmpars vårn,
En annan jords tyrann smidt honom uti jern.
Hvad under, om hans blod till vännens råddning
spritter?
En vapenbrors förlust är för en hjelte bitter,
Som en gång ågde mod, att, lydig årans lag,
Förbyta kårlekens mot vänskapens behag.
Ja, jägarn honom såg med sorgsen åtbörd vandra
På ena kullen bort, och åter på den andra.
Så dyster, som det moln sig omkring Morven lagt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
