Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad obegriplig rått, att hata mig, du åger.
Du väl de dagar mins, - o mer än ljufva bild!
Då ingen af oss än var från den andra skild,
Hur under samma tålt, förenade i striden, ,
Och under samma tak, förtrolige i friden,
Vi .voro, öfverallt, nog för hvarandras väl;
Vi hade ett begår, en nytta och en själ;
Och detta band, som refs, för ljuft att böra slutas,
Af ödet åter knyts, för att af dig förskjutas.
En plågsam skiljsmessa du önskat evig gjord.
Du har ej kånnt dess tyngd; men jag/ - jag
saknar ord,
Att skillra all den nöd, de hvilolösa nåtter,
Med hvilka jag till slut köpt - dessa oförrätter.
Når i min långa flygt, i bojans tunga famn,
Jag suckat utan hopp och ropat på ditt namn,
Då hörde du mig ej; och när du kan dem höra,
Bekymren af din vån - de dig ej mera röra.
Ocli, Oscar, om ditt hat mig återstår ännu;
Så är det åndtligt jag, som måste dö, - cj du.
OSCAR.
Att dö! - Nej lef, min vån, och lef att mig beklaga.
Tro mig: Ej någon tid är måktig, att försvaga
Den första känslas makt, som oss tillsamman knöt:
Den ej ditt minne svek, och inga löften bröt;
Men den bör slita af, att aldrig knyta åter,
Det band, som oss förent. Vid minnet, som jag gråter,
Och vid den sållhets höjd, jag går att lemna, svår,
Att ingen efterföljd du af min vänskap lår.
Du dö? hvad oförstånd till ytterlighet drifvet!
Hvem, om ej du, har skål, att älska dettalifvet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
