Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade prostinnan litet snäft. »Dessutom måtte du väl
sett att hon gått igenom ett elementarläroverk före
seminariet; då kunde du väl begripa, att hon inte skulle
passa här.»
»Jag har aldrig förr hört, att du ringaktat
bildning», sade prosten skrattande, »jag skulle eljest trott
att det var ett plus till hennes kvalifikation.»
»Du tänker bara på din evinnerliga skola», sade
prostinnan, »men jag tänker på henne, jag, stackars
barn, och jag säger än en gång, du har det på ditt
samvete, och jag vill just se hur du reder dig med det.»
»Hon har allt ruter i sig, hon vet godt själf hvad
hon vill, och humöret är ganska friskt, tycker jag.»
»Du skulle bara sett, när hon snyftade vid min
hals just här i farstu’n», sade prostinnan. »Jag tänkte
genast att det skulle bli något svårt af det — men du
får svara för det själf, kära Wilhelm. Jag vet nog att
jag talar för döfva öron; det är alltid så med karlar,
de begripa ingenting af själslifvet, och för öfrigt se de
inte stort längre än näsan räcker.» *
»Begripa vi ingenting af själslifvet», skrattade han,
»det var just en artighet mot en prest. Så begriper
du så mycket mer då, lilla gumma, och du försummar
minsann inte tillfället att föra mig på rätta spåret.
Så der ja, var inte fnurrig längre nu» — och dermed
tog han henne om lifvet och öppnade salsdörren —
»utan gif mig en smula frukost, jag är just hungrig
efter resan.»
Prosten hade ett vackert ekipage, det var hans
t svaghet, och som han icke brukade prestgården själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
