Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hans hästar god ledighet att stå på stall och
blifva både feta och morska. När de körde upp på
Åkersholms stora, sandade gård, tog det sig ganska
ståtligt ut. Det var skymning ute, men lampan i den
rymliga vestibulen var redan tänd, och betjänten sprang
lättfotad ned för den breda trappan, som ledde upp till
terrassen, och öppnade vagnsdörren.
När sällskapet stigit ur, och han med tillbörlig
aplömb smält igen dörren, ilade han före dem tillbaka
uppför trappan och stod som ett tändt ljus vid den
öppnade porten, medan de gingo in. Prosten visades
åt höger, damerna åt venster, för att lägga af
ytterplaggen.
»Det kan ingen neka till att det ligger ett visst
behag i det der», hviskade prostinnan till Eva, när de
blifvit allena i det vackra toalettrummet. »Det är ett
visst något, som gör att man känner sig liksom litet
uppruskad ur hvardagligheten. Man tycker sig just
vara litet förmer i världen.»
»Tycker tant», sade Eva, »jag tycker alldeles tvärt
om. Jag skäms aldrig så mycket som när jag går förbi
en sådan der uppsträckt ung kraftfull man. Inte för
det att det händt mig ofta, men när det händt, har
jag känt mig så förnedrad; jag har haft så svårt att
inte säga »farväl», när jag gått. Men det är ju inte
corame il faut, hvarken att tacka eller att hälsa.»
»Nej, kära du, gör för all del inte det. Man skall bara
låtsa, som om man inte såg dem, utan gå förbi alldeles
lugn och likgiltig», och den unga prostinnan, som icke
skulle kunnat gå lugn och likgiltig förbi den ruskigaste
landstrykare utan att visa sin välvilja, var nu till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
