Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum och alla dessa människor, och de båda flickorna
försvunno bakom portiéren.
»Galleriet» var en lång, smal sträcka, som böjde
sig efter husets runda gafvel. Väggen till höger
pryddes af familjens förfader i breda ramar. Till venster
var der en järnbalustrad, derifrån man såg topparne
på de höga fikonträden, som stodo utefter glasväggen,
och längst bort i hörnet var spiraltrappan, som ledde
ned till växthuset, det vill säga det rum, dit de
blommande växterna flyttades in från orangerierna.
»Ah, vet ni», pratade Marianne, »vi komma inte
alls att flytta till Stockholm i år; jag skall gå och läsa
för prosten här, och jag tycker också mycket mer om
att vara på landet, bara här funnes några flickor. Det
går väl an, så länge morbror Sixten är här, då rida vi
ut hvarenda dag, men han reser nog snart hem igen,
kan jag tro. Ni tycker nog att jag pratar mycket, men
när man bara får prata med hundarne hela dagen, så
blir man så der. Mamma säger åtminstone jämt att
jag pratar för mycket.»
»Jag tycker det är roligt att höra på, jag», sade
Eva vänligt, »prata så mycket ni vill, jag blir inte trött
på det.»
»Så snäll ni är och så vackert ni har ert hår.
När vi en gång bli ensamma, så skall ni hjälpa mig
att sätta upp mitt hår på samma sätt.»
»Vi bli nog inte så mycket ensamma. Jag skall
resa till min skola i morgon.»
»Ack, var nu inte tråkig, sedan ni nyss varit så
snäll. Jag rider till skolan jag, hvar dag. Kan ni
spela?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
