Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh ja — temligen.»
»Tänk om jag kunde få ta lektioner för er. Min
guvernant spelar klent. Det skall jag föreslå. Då kunde
jag få komma. Vill ni det?»
»Jag vet inte», sade Eva, »jag får nog mycket att
göra.»
Marianne gjorde tvärt balt och såg forskande
på henne.
»Skulle ni inte vara lika snäll som ni ser ut»,
sade hon skälmaktigt. »Ni sade det der så kallt.»
Eva kunde icke motstå henne.
»Söta barn, kära fröken», sade hon varmt, »ni är
så vänlig mot mig, men märkte ni inte er mors ton,
när hon bad er taga korgen?»
Marianne skrattade öfverdådigt, »Jaså, ni hörde
det. Ja, det var bara för att hon tyckte att jag var
så framfusig, dessutom kan hon aldrig hålla i med att
säga nej. Jag är enda barnet, och jag kältar tills
jag får.»
»Det är inte snällt gjordt», sade Eva också
skrattande.
»Nej, det är det inte, naturligtvis, men eljest skulle
jag inte få någonting alls, och jag tycker i alla fall så
rysligt mycket om mamma, och hon blir just inte så
ledsen åt mitt kält, hon är så van vid det.»
Eva runkade på hufvudet och hotade henne leende
med fingret.
»Nu få vi inte vara ensamma längre», sade
Marianne hviskande, när hon såg baronen komma utför
trappan. »Annars är han nog treflig, men nu kunde
han ha fått varit kvar deruppe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
