Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon är på kaffekalas.»
Han satt alldeles tyst. Det hade flugit en lätt
rodnad öfver hans ansigte, men nu var han blek igen.
»Jaså», sade han, liksom han tänkt på något helt annat,
»ja, då kunna vi ju inte hjälpa det.» Och liksom han
velat hindra henne att svara, kastade han sig
brådskande in på ett annat ämne. Han började tala om
sina resor och om sin barndom. Han talade
okonst-ladt om hur han blifvit uppfostrad, om barnsliga tankar
och intryck, om sina iakttagelser från den tiden, som
de upptäckte att de haft likadana, kännt och erfarit
på samma sätt, Eva drogs med, skrattade och lefde
om igen månget äfventyr från skoltiden. De pratade
som två kamrater om lärares egendomligheter, om de
ämnen de funnit svårast, om examenskänslor och
sådant, och det var först när klockans slag påminde
henne om det, som Eva upptäckte att en hel timme
forflutit, utan att hon märkt det.
»Jag tror, att jag nu måste bereda mig till
lektionerna i morgon», sade hon, när klockan upphört
att slå.
»Det vill med andra ord säga att ni kör af mig»,
sade han med ömklig ton.
»Ja», sade hon och reste sig, »det betyder
verkligen något sådant.» Hon var i sitt inre glad, att icke
Johanna hunnit tillbaka.
Han satt fortfarande kvar, med en förströdd min,
som om han återigen tänkt på något annat.
»Och nu hör jag bestämdt att er häst gnäggar»,
sade hon, »han tycks vara klokare än ni.»
Han reste sig långsamt och vände ryggen emot
K er/s t e dt t Eva. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
