Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände hon motvilja för sig själf och hela världen,
svaghet, värnlöshet och på samma gång lust att sitta der
och drömma. Ack, hvad hade hon för kraft? Hennes
principer, hennes förra afsky, hvad var allt detta väl
för ett skydd, när frestelsen trängde in på henne själf?
Och hon kunde icke glömma det der ögonblicket–
Plötsligt kom der en isande tanke som med ens
undanträngde alla andra: hon hade det i blodet — hon
kunde aldrig värja sig emot det. Allt hvad hon
häftigast afskydde, det just var henne medfödt. Hon hade
flytt från det yttre — kunde hon också fly från det
inre? Åh, denna kvinna, som gifvit henne lifvet — och
denne man, som nu var gift med sin aktningsvärda
hustru — hvilket gift hade de icke ingjutit i hennes
natur! Hon var dömd till undergång, hon var dömd att
förgås–och–och — var icke undergången
ljuf? — Det just var det förfärliga — deri låg det.
Ute föll snön fortfarande tätt och jämt. Stenarnes
och buskarnes konturer blefvo mjuka och runda, hela
marken var bugtigt hvit, hela luften var full af hvita,
stora flingor. Hon satt ännu på pallen nedanför
fönstret, med händerna knäppta om knäet och stirrade ut
i snöfallst, när Johanna kom tillbaka. Gumman hade
mycket att berätta från byn. Jan Ols hade varit full
kvällen förut och slagit sönder en fönsterruta, nämdemans
Klara skulle till länsmans och stryka, fastän hennes
skadade finger inte var läkt, med mera af samma slag.
»Johanna», sade Eva plötsligt, »har du alltid varit
en ärbar kvinna?»
»Hur i all världen faller fröken på så’nt? Ser
jag ut som någe annat, jag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
