Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Svara mig ändå, Johanna. Ack, jag är så olycklig.
Säg, om du alltid har varit det.»
»Ja, fröken, det kan jag ärligt säga, om det också
vore mitt sista ord.»
»Men du har kanske aldrig varit frestad.»
»Herre Gud, så fröken kan prata. När en får
komma ut som en fjorton års jänta och tjäna hos
bättre folk, då kan en väl begripa, att en inte kan gå
fri för frestelser.»
Eva smålog litet
»Bättre folk», sade hon.
»Ja, jag säger som sanningen är, jag», sade
Johanna. »Men jag tog Gud i hågen och tänkte att Han
nog hjälper den, som vill hålla sig till Honom. Och
inte har Han låtit mig komma på skam här till dags.»
»Men det är något som skrämmer mig — hu ja»,
sade Eva och ryste till. »En ung flicka kan inte vara
så ensam som jag», snyftade hon fram.
Johanna stannade upp midt i bäddningen. Hon
stod och höll filten utsträckt framför sig. »Yet fröken,
det står på ett ställe, att ett lam inte kan gå genom
ett törnsnår utan att få några taggar i ullen. Det är
110g så det — men det är i alla fall bäst att hålla
sig kavat. Man får inte ge sig i första rappet. Och
så är det ett godt medel att spotta efter ’den lede\
så kommer han inte igen.» Och Johanna vände sig
hastigt mot dörren och spottade.
»Usch, Johanna, hvad gör du?»
»Ja, fröken må tro det eller inte, men bra är det»,
sade Johanna, som redan stod framstupa öfver sängen
och stoppade ned filten kring kanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
