Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade på ett vänligt och godmodigt sätt, medan han
satte ett nothäfte framför henne.
»Schumann!» sade hon. »Det är svårt att sjunga
Schumann.»
»Det kan nog så vara, men han är min favorit»,
sade han; »jag har blifvit så trött på det evigt norska.»
»Men sällskapet förstår kanske det bättre», sade
hon. Saken var, att hon icke tilltrodde den der store,
bredaxlade herrn, som nyss stått så lugn och oberörd
stödd mot dörrposten, om att sjunga en kompositör så
full af finesser som Schumann.
»Kanske ni då tillåter mig att få sjunga specielt
för er», sade han och bockade sig med ett skämtsamt
leende, som om han gjort gyckel med sin egen artighet.
Han hade något så gladt och obesväradt i sitt
väsen, att Eva tyckte, att han var en riktigt treflig
människa.
Emellertid hade sällskapets tacksamhetssorl
tystnat, man väntade på nästa nummer.
Eva spelade preludiet, och det var med en vacker,
hög baryton sångaren började Schumanns härliga
melodi till Heines sång: »Im wunderschönen monath Maj».
Under det Eva spelade denna hymn åt våren och
kärleken och följde denna starka och lugna röst, som
på ett förträffligt sätt tolkade så väl kompositörens
som skaldens mening, var det som om en stor
förändring försiggått med henne. Det var som om ett
fönster öppnats till ett trångt, kvaft och kvalmigt rum,
som om himmelens fria och rena luft, som om hafvets
friska och stärkande vindar med ens dragit in och sopat
bort det osunda och förtärande, som förut funnits der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
