Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För hennes ytterligt känsliga och mottagliga sinne
be-höfdes det blott ett aldrig så litet stöd för att
upprättelsen skulle kunna försiggå, och innan sången
slutade, erfor hon en djup undran öfver att det var hon
själf, som under de sista veckorna lefvat i så
underliga drömmar. Nu tyckte hon, att hon var sig själf
igen, hade fast mark under fotterna, och aldrig skulle
hon kunna upphöra att känna tacksamhet mot honom,
som alldeles omedvetet åstadkommit det, nej aldrig.
Men hvem var han? Hon hade sett honom förr. Jo
— i detsamma hon såg upp, han stod halft vänd ifrån
henne, såg hon det; det var han, som for omkring och
sådde skog hvar han kom åt — det var
länsagro-nomen.
»Vi ska’ låta dem prata litet», sade han, »så ska’
vi väl ge dem en norrbagge, det hjälps väl inte med
mindre. Det här det var dem för högt och obegripligt.
Men hvad tyckte ni?»
»Ni sjöng den så rent», sade hon enkelt.
»Nå, det är då väl första vilkoret om man skall
sjunga, det var ett knappt beröra.»
Hon menade icke så, men hon kunde ju icke taga
honom ur sin missuppfattning. »Och så fint»,
till-lade hon. »
»Det kommer sig af att jag hörde Lange sjunga
den der nere i Köpenhamn. Men jag älskar dessutom
den sången.»
»Den är så egen », sade hon, »den har ju inte
något slut.»
»Har den inte», sade han på en gång allvarsam,
»som jag uppfattar den, så är just det dess störsU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
