Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefvinnan Louise hade ett allt för ädelmodigt
sinne för att ej känna sig obehagligt berörd af
medvetandet att hafva konspirerat mot denna ensamma,
unga varelse, om det oek varit i den bästa afsigt. När
Eva reste sig upp från sin nedlutade ställning öfver
kofferten, fann hon grefvinnans blick med ett eget
uttryck häftad på sig.
»Fröken Wall», sade hon, »jag far till Stockholm
på ett par dagar i Påsk för att höra
långfredags-konserten. Har ni lust att följa med?»
Eva rodnade till. »Jag har aldrig varit i
Stockholm, och aldrig hört Skapelsen!» utropade hon.
»Då är det afgjordt», sade grefvinnan. »Jag
skrif-ver, när ni skall möta mig vid stationen. Ni kan ju
hjälpa mig litet med mina våruppköp. Jag tar inte
min kammarjungfru med mig.» Men som om hon kännt
ett nytt samvetskval öfver de sista orden, tog hon Eva
i famn och sade hastigt, nästan som om hon blifvit
öfverrumplad af sina egna ord. »Ni har alltid en vän
i mig, fröken Wall, hvad än framtiden kan ha att ge
er, lita alltid på det.»
Det var en öppen släde med två dansande hästar,
slädnät och livréklädd kusk, som väntade utanför. När
Eva väl svängt af gården, der ingen stod på trappan
— hon kunde icke hjälpa att hon trots bjällrornas
stolta pingel tyckte att hon kröp ut en bakväg — kom
hon att tänka på, att kusken kunde beliöfva den
präktiga björnskinnsfällen lika väl som hon själf. Det var
icke utan, att hon tvekade ett ögonblick i vetskapen
om att det icke var förnämt att bedja honom sitta ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
