Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bredvid sig. Men hennes sunda förnuft vann seger, och
hon bad honom stanna och sätta sig inuti släden.
Karlen antog tacksamt tillbudet. Medan han fubblade
med fållen, kom en man gående en afväg upp till stora
landsvägen. »Kör nu», sade Eva hastigt. Men hon
såg, hur herr Eckerman svängde med käppen till en
slags honnör, hon föreställde sig att han smålog på det
der sättet, som klädde honom så väl, och bon tänkte
själf med ett leende på sin ömtåliga fåfänga, som
fordrat en liten strid för den enklaste handling af
välvilja. Den var försvunnen nu, hon blef med ens glad
och varm, lycklig och god, hon njöt af den härliga
körturen och hörde med tålamod på kuskens berättelser
om hur han fått rheumatism förra vintern af att stå
bakpå släden i ett rasande yrväder. När han tystnade
och hon fick tänka ostörd, kom det för henne att hon
nu och alltid varit så ömtålig om sin värdighet, så
lätt sårad. Var icke detta lumpet? Om hon verkligen
hade en värdighet, så kunde den ju icke taga skada af
andras bemötande–-om hon hade en värdighet
ja — det var frågan.
Skolhuset låg så vänligt i solskenet och hälsade
henne välkommen hem. Johanna var mycket nyfiken
på festen och gjorde sina lustiga kommentarier till ett
och annat. Hon hade gjort hvad hon kunnat för att
det skulle se trefligt ut, när fröken kom.
Det var med en underlig känsla af frid Eva gick
till sängs den dagen. Hennes tankar hade fått en helt
annan riktning, än de på länge haft. Skulle det finnas
— ack, skulle det verkligen finnas en annan källa till
sinnets renhet och skönhet, som hon så mycket älskade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
