Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hon fick krypa undan i ensamheten, ha sin
verksamhet, sin uppgift långt från alla människor.
Hvar-för begära mer? — Men det var icke alltid, hon kände
sig så trygg som nu. Hon lutade sig bakåt mot en
stor sten och blundade. En och annan svag flägt for
öfver hennes ansigte. Hon öfverlemnade sig med en
känsla af lycka åt behaget att höra de der korta
kommandoorden än nära, än längre bort, efter som han
gick fram utefter raderna. Hon tyckte, att hon skulle
kunna glömma all sorg och oro och somna trygg, om
han vakade. Ack, hon var dåraktig med alla dessa
drömmar och tankar, som kommo i tid och otid.
Hon visste icke hur länge hon setat der, när hon
väcktes af herr Eckermans utrop: »Nu är det gjordt,
fröken Wall. Nu kunna vi ge de här ungdomarne
permission. Tack, gossar, ni ha varit riktigt snälla», tilläde
han. »Nästa vår tänker jag att ni sår skog kring edra
stugor litet hvar, det skall ni se blir trefligt. Jag skall
komma och se efter hvem som lyckats bäst, det kan
ni lita på. Se här ska ni få för besväret» Han tog
upp sin börs och gaf dem hvar sin tioöring. »Nu får
ni gå.»
Han kom och slog sig ned bredvid Eva. Men
pojkarne kunde icke känna sig belåtna, förr än de
tackat ordentligt. De kommo fram till dem, gjorde sina
tölpiga’ bugningar och togo dem i hand, honom först
och sedan henne. Eva var litet generad. Hon reste
sig upp och ville gå på samma gång, men han sade
småleende: »Vill ni inte tillåta mig att hvila ett
ögonblick, det är ju så vackert här*, och för att icke synas
tillgjord och konventionell satte hon sig igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
