Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när gossarne, lemnat dem, var hon ändå en
smula besvärad att sitta der med en ung man på en
trädstam mi dt i skogen. Om någon kom vägen fram?
Hvad skulle man tänka?
Det hade med ens blifvit så tyst efter det
föregående stojet och kommenderandet. Herr Eckerman
var varm, tog af sig halmhatten, som han torkade inuti
kanten med sin näsduk, och tycktes helt och hållet
ogenerad.
»Kommer ni ihåg hvad ni frågade mig om sist vi
träffades», sade han slutligen. »Jag har tänkt på det
många gånger sedan.»
»Det har jag också gjort», sade Eva allvarsamt,
»men det är kanske inte skäl att tala om det nu.»
»Ni har förlorat intresset för saken», sade han
litet kyligt. »Om så är, så förlåt att jag häntydde på
det. Men jag har tänkt, att om jag skulle träffa er
en gång till i lifvet, så skulle jag bra gerna vilja tala
litet ordentligt med er.»
Eva smålog. »Sådana der saker måste komma
så der som de gjorde då och alldeles öfverrumpla en
— omöjliga att återhålla — icke genom ett beslut att
tala om dem.»
»Ni har kanske rätt, men det är skada. Det är
så sällan man kan tala med en människa, och efter
vi nu en gång brutit isen, så tycker jag, vi gärna kunde
fortsätta.»
»Om någon skulle önska det, så vore det väl jag»,
sade Eva. »Jag som går här i veckotal utan någon
enda bildad varelse att meddela mig med. Och i en
så här stor ensamhet kommer det så många tankar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
