Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manliga hjärtas starka och förtroendefulla kärlek, och
det föll honom icke ett ögonblick in, att hon icke skulle
älska honom tillbaka. De hade varit så förtroliga från
första stunden, deras umgänge hade allt ifrån början
haft en så särskild prägel. Man kan icke tala så som
de gjort, utan att veta, att det var hon och ingen annan,
hon och ingen annan. Derför gick han också genom
skogen i den tysta kvällen med hjärtat klappande af
glad och frimodig visshet, om att lyckan nu ändtligen
stod för dörren.
Klockan hade nyss visat på tre, när Eva smög sig
ut ur skolhuset. Solen var ännu icke uppe, men i öster
syntes vårens skära, guldfärgade dagning. Mellan gräs
och buskar hängde lätta, glittrande festoner lika
juvelprydd spindelväf. Grinden stod halföppen; i detsamma
hon gick ut på landsvägen, hörde hon en tupp gala borta
hos Greta i Viken. Hon gick hastigt vägen framåt
liksom rädd att bli sedd. När hon kom in i skogen,
saktade hon sin gång. Hon tänkte ingenting, tänkt
hade hon under den genomvakade natten, så att hon
tyckte, ätt hennes inre nu var endast ett stort,
känslo-löst, öde rum. Hon var trött — men hon fick icke
stanna — hon skulle fram till kyrkbyn tre kvarts mil,
innan klockan blef half fem — åh ja — det skulle nog
gå. Han visste ju hvad hon skulle välja, om hon stod
framför ett spörsmål — och mod hade hon — ja visst,
han hade ju haft mod många gånger, hvarför skulle
icke hon ha det? Om hon bara en enda gång fått
smyga sig intill honom och säga »stöd mig, hjälp mig,
jag uthärdar inte». Men då visste hon, hvad han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
