Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra — han så enkel, så sann och så rättfram. Inte
skulle hon kasta honom in i de svåra konflikterna, då
var det ju bättre att bära det alldeles ensam och bli
misskänd. Så der ja, tänkte hon inte nu igen,
detsamma och detsamma som hon tänkt tusen gånger
under de timmar, de varit skilda, och alltid slutade det
med »misskänd». Hon kunde icke rentvå sig — han
skulle aldrig få veta hvad hon lidit. Åh — så trött
hon var både till kropp och själ. Men hon vågade
icke sätta sig ned och hvila, hon gick och gick, och det
var nästan en lisa. Det var en underlig kontrast denna
friska, glada vårmorgon med sin fogelsång och sitt
vaknande lif, och hopplösheten inom henne. Hon kom fram
i rätt tid. Ingen människa syntes till mer än en karl
som stod inne på en gård och spände för ett åkdon.
Han skulle väl till stationen, liksom en annan i morgon
vid samma tid.
Hon gick fram till gafveln på den lilla
mejeribyggnaden; der sträckte hon sig på tåspetsarne och
knackade sakta på fönstret. Hon knackade två gånger,
innan rullgardinen veks åt sidan, och hon såg fru Asps
runda och okammade hufvud i öppningen. När hon
fick se Eva derutanför, drog hon genast upp gardinen
och öppnade fönstret.
»Hvad i all världen står nu på? Ska’ fröken till
stationen?»
»Nej, goda, snälla fru Asp släpp mig in utan att
någon får veta det; jag skall säga sedan, släpp mig nu
bara in.»
»Kära hjärtandes, hur är det nu fatt? Ja, gå då
omkring, så skall jag öppna porten. Flickstackarn sof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
