Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något trolleri blifvit förvandlad t till en dyster
minnesvård öfver någonting jordadt och dödt. Det underbara
dagades för henne, att kärleken liksom befolkar hela
tillvaron. Tankarne, förhoppningarne äro så
intensiva och lifskraftiga, som vore de lefvande varelser,
så att, när kärleken är borta så är det som om den
tagit med sig en hel skara människor på samma gång.
Omgifningen förefaller i förstone som intresselösa
skuggor, ting och personer hafva förlorat sin röst, man har
genast efter det döfvande slaget ingen resonans för
någonting.
Barnen började komma två och två eller i grupper
borta vid skogsbrynet. Eva gick in i sina rum för att
taga på sig sin hvardagsdrägt, innan hon började. På
toalettbordet låg ett bref. Hon tänkte först att icke
bryta det förr än hon slutat lektionerna, men det var
icke möjligt att vänta, det var bäst att läsa det med ens.
Stående lutad mot fönsterposten med ena knäet
uppe på stolen, medan genom det öppna fönstret
inströmmade den friska solbemängda vårluften och strök
öfver hennes litet bakåtböjda ansigte, läste hon dessa
rader, hvari själfva handstilen hade något energiskt,
yså-radt, förbittradt.
Fröken Wall!
Jag hade i går den förmånen att säga er, att jag
icke känner kvinnorna. Jag har i dag märkt att denna
okunnighet betydde mer, än jag då trodde. Ni h^r
hämnat er grymt på min naivetet. Tillåt mig att ^om
afsked ge er ett sista råd. Lek gärna med de smidiga,
lätta fjärilsnaturer, som förstå sig på det, äro vana vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
