Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt hörde hon steg i rummet utanför. Hon
vände sig häftigt om. Baron Sixten var inne i salongen.
Han kom med sin vanliga lätta
världsmannahåll-ning fram till henne. Hon kände honom tillräckligt
väl för att märka den lilla fiämtningen i hans
ande-drägt, som utvisade att han var upprörd.
Hennes ansigte uttryckte en glad öfverraskning.
»Har ni kommit tillbaka?» sade hon, i det hon lade
sin hand i hans, »det visste jag inte.»
»Det var ju bara en tidsfråga», sade han
småleende, i det han sköt fram en stol till soffan, der han
med en böjning på hufvudet bjöd henne att sätta sig,
»hur står det till med skolan?»
»Intresserar det er?» frågade hon.
»Nej», sade han, »men ni minns väl, när vi sist
träffades. Ni förbjöd mig att tala. Ni ser ju: jag
lyder. Jag lyder blindt. Äfven oförnuftiga befallningar
lyder jag.»
»Jag vet inte, att jag befallt er någonting.»
»Ni ålade mig tystnad — jag teg — jag tror också
att ni ålade mig skilsmässa, och jag reste. Nu är jag
återkommen, som ni ser. Om jag skulle säga er, att
jag vore förändrad, tänk hvad ni då skulle bli glad.
Ni tycker ju annars inte om det nyckfylla, men hos
mig skulle ni tycka om det. Ja, jag är mycket
nyckfull.»
Baronen höll upp, men han betraktade henne
fortfarande med en ihärdighet, som plågade henne. Hans
ansigte var föga upplysande, men det fanns något i hans
min, som tillkännagaf en slags vild beslutsamhet, en
järnhård energi, hvilken liksom förlamade henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
