Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstod han att själfva lifvet saknats kärlekens trolleri.
Hon borde se det, hon måste se det en gång i
framtiden — rivieran ah! — Det var som om hon svarat
ja till hans frieri i stället för nej.
»O Gud, hvarför envisas ni att fortsätta»,
mumlade hon.
Ty under det han talade med den der låga, mjuka
rösten, hvars tonfall hon så väl kände, betogs hon af
en plötslig känsla af sällhet. Hon hade ju en gång i
sin harm lofvat att gifta sig, att skaffa sig en ställning
och ett skydd. Här var det allt sammans. Hon var
stolt och icke så litet bitter. Hon skulle få en hög
plats i samhället, skulle kunna se ned på hvar och en
som förolämpat henne — åh — hon hade en hel mängd
sådana minnen från seminarieåren, pilar, som hon
förstod sedan sanningen en gång uppenbarats för henne.
Hon skulle få ett stöd. Om det i längden icke befanns
pålitligt, så hvad mer? — En trygg, pålitlig kärlek var
icke för henne. Det var ju lycka nog att få glömma
allt det gamla, att kasta lidandet ifrån sig och resa
sitt hufvud, att utplåna den der fläcken djupt in i
hennes samvete, som brände och sved, att tysta den der
rösten, som i nattens mörker fördömde henne. Kunde
icke skönhet, höghet och glans döfva och öfverskyla
mer än så. Hon slöt ögonen medan de sakta ömma
orden ljödo i hennes öron. Se der! hon visste det —
hon skulle också förföras af det världsligt lockande.
Hon hade det i blodet. Hvad var det värdt att kämpa
emot?
Men ju ifrigare han blef, glödande och
passiono-radt öfvertalande, desto kallare blef hon. En kyla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
