Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smög sig öfver henne och glädjen dog bort Det var
farligt för henne att tänka på kärlek. Under det
baron Sixten beskref naturens och konstens skönheter i
det land, de skulle besöka tillsammans, tyckte hon att
hon satt på en kullfallen trädstam i en sval
barrdoftande aftonstund och hörde en annan röst som sade:
»djupt taget har jag aldrig sett något som tillfredsstält
mig». Hon blef nästan harmsen öfver det, men den
var der och förtrollningen var bruten.
»Ack, hvad jag är bedröfvad», brast hon ut, då
han ett ögonblick tystnade. »Har jag verkligen gifvit
er rättighet att fordra någonting af mig?»
»Åh, visst inte», sade han med förändrad ton, i
det han steg upp, mycket blek, mycket lugn och med
denna förfärliga förbindlighet i tonen och hållningen,
som han kunde visa, när han var djupt särad. »Ni
har ju naturligtvis er frihet, ni som andra.»
»Ni skall snart glömma mig», stammade hon fram,
»ty ni har bedragit er själf.» ’
»Kanske ni tillåter mig att bedöma det», sade han.
»Men vi skola inte mer tala om det här, som pinar er.»
Hon vände sig plötsligt till honom. Hennes ögon
stodo fulla af tårar. »Baron Sixten», sade hon,
»förlåt mig. Jag är inte själf så glad. Jag har blifvit
skrämd i går afton igen.»
Hans ansigte blef med ens vänligt
»Gif mig rättighet att ta hand om det», sade han
med mycket öm röst
»Jag kan inte», sade hon, »jag får inte lemna det
åt andra längre. Men var inte ond på mig. Jag kan
inte bära det Låt oss inte skiljas med bitterhet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
