Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag visst inte ha sagt», sade han. »Det är så mycket,
som är mänskligt och naturligt, som man gör mycket
väsen af. Vi skola vara enkla, fröken Eva, så går
allting mycket bättre.»
Han såg ledsen ut och bara den lilla hjälpen att
se en annans bekymmer, gjorde att Evas sinne
vek-nade.
»Förlåt mig allting», sade hon. »Jag rår inte för
hur jag är nu.»
»Nej, jag förstår det», sade han.
»Hvad skall Gud tänka om mig?» sade hon mycket
sakta.
»Fråga honom själf. Var inte rädd. Gud är
mänskligare än människor», sade han.
De gingo upp för den smala trappan. »Stanna
här på vinden ett ögonblick», sade prosten. »Jag skall
skicka bort jungfru Mari Sofi.»
Eva blef lemnad ensam i mörkret. Efter en stund
öppnades dörren, och en liten kvinna mod en svart
stoppad sidenmössa på hufvudet kom ut. Prosten stod
innanför. Han talade nu alldeles som vanligt, hurtigt
och uppfriskande. »Ni kan stanna der hemma till dess
jag kommer, jungfru Mari Sofi», sade han. »Hör efter
om de inte ha något varmt kaffe på spiseln. Det
brukar just inte fattas», tilläde han med ett leende. »Se
här har ni fröken Wall. Hon kommer att dela rum
med er de närmaste dagarne.»
»Jag känner nog igen fröken», sade den iilla
gumman, i det hon gick utför trappan. »Vi skola nog
komma om sams.»
»Det är så förfärligt», hviskade Eva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
