Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, på afstånd», sade prosten. »Allting blir
lättare, när man verkligen griper sig an med det.»
Eva inträdde efter honom i ett temligen stort,
utomordentligt snyggt rum. I en säng längst framme
vid fönstret låg den sjuka. Hon sof. Förutom de röda
fläckarne på kinderna, var hon mycket blek. Hennes
mörka hår låg hoptofvadt och krusigt på det hvita
öron gottet, hvaremot de stränga dragen af hennes profil
aftecknade sig. Andedrägten gick kort och plågad,
bröstet häfde sig, febern brann på hennes halföppna,
torra läppar, men öfver det härjade ansigtet hade
sjukdomen bredt sin adlande prägel af lidande och
smärta.
Eva stod tyst och såg på henne.
»Så fin och hvit hon ligger», sade hon.
»Ja, det har Mina styrt om», sade prosten.
»Alla andra — men inte jag.»
»Det blir er tur nu.»
Hon såg upp i hans ansigte med ett ångestfullt
uttryck. »Jag svepte inte ens om henne kappan», sade
hon med darrande läppar.
1 detsamma öppnade den sjuka ögonen, stora
gråbruna ögon lika Evas egna, nu strålande af feber och
yrsel. Hon tycktes icke känna dem.
»O Gud», sade Eva och föll ned vid bädden, »jag
lät henne inte ligga i min säng, och jag svepte inte
om henne kappan.»
Men nu reste sig den sjuka upp. Hennes ögon
flammade. »Haf bort henne», ropade hon hest.
»Hvar-för kommer hon nu hit? Är det för att se mig i
dödens elände. Jag vill vara ensam, jag behöfver ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
