Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyst och lugnt. E11 liten sädesärla trippade med.
vippande stjärt på den finkrattade sanden. Mellan
uthuslängan och trädgården var en lång gång, der kärran med
vatt-tunnan stod med nedfällda skaklar, och der några
trädgårdsredskap stodo lutade mot staketet. Solen hade
icke nått dit, der var en viss fuktig sommarkyla, som
kändes så egendomlig, medan allt annat badade i
solgasset. Längst ned fanns i det röda planket en
bakport tilläst med en hake. Eva öppnade den och gick
ut. Springan var så bred, att hon kunde häkta på den
utifrån med tillhjälp af sin parasollkrycka. Så skönt
alltsammans var, så fritt, nytt och underligt. Hon gick
alla möjliga små bakgator, såg in på gårdarne och i
fönstren, der gardinerna här och der drogos upp, mötte
landtfolk, som förde in produkter att försäljas, och
tänkte på hur härligt det ändå var att lefva.
Reaktionen efter en pina, som hon icke fullt
förstått medan den varade, hade inträdt. Hon kände sig
spänstig, ung och modig, beredd att möta de duster
lifvet kunde bjuda henne, nu sedan det förskräckligaste
ändå i viss mening var förbi. Hur hög och ren luften
var, hur stärkande den drog in från hafsviken, hur
unket det förut varit omkring henne med den der
misstron till henne själf. Att hon kunnat lefva med det så
länge!
På återvägen var det redan litet lifligare. På torget
stodo några lass med kött och trädgårdsprodukter.
Hon köpte ett mått bär och skänkte åt en liten pojke,
som stod och betraktade härligheten med lystna blickar.
Det var så trefiigt att handla, att se stadslif igen, och
att göra någon glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
